Att konditormästare Folke Karlsson blev just konditor var en ren tillfällighet eftersom det var den branschen som kunde erbjuda honom jobb när han verkligen behövde ett. Vem vet vad som hade hänt om Folke tagit anställning i någon annan brasch vid den tidpunkten? Hade han slagit upp portarna till Rådhuskonditoriet 1957 då? På ett eller annat sätt hade han med största sannolikehet blivit konditor ändå för en sak är säker -Folke älskade sitt jobb.

Allting startade år 1935 när en liten pojke var i desperat behov av jobb och fick anställning vid Garströms konditori endast 13 år gammal. Det var starten för konditormästare Folke Karlssons karriär. Till en början innefattade inte arbetet några finare arbetsuppgifter utan Folke fick springa ut med bröd till stadens invånare, diska efter konditorierna och städa men intresset för konditoriyrket växte sig större ju mer tiden gick och i takt med att Folke lärde sig mer fick han också mer ansvar och efter ett par år utsågs han till förste konditor.

Vid 33 års ålder gjorde Folke gesällvandring under närmare ett års tid genom Österrike och Schweiz. En gesällvandring innebär att man jobbar på olika konditorier runt om i världen för att lära sig olika hantverk och tekniker. Under Folkes gesällvandring tog han fram recepten till Specialtårtan och Läckökringlan som än i dag är exakt samma receptur och inte minst våra stoltheter på Rådhuskonditoriet. Genom åren är det många som försökt efterapa specialiteterna men originalrecepten till dessa var det konditorimästare Folke som tog fram och det är idag endast Rådshuskonditoriet som besitter.

Bara ett år efter att Folke avklarat gesällvandringen, 1957, slog Anna och Folke Karlsson upp portarna till sitt alldeles eget konditori, beläget mitt på Nya stadens torg. Konditormästare Folke Karlsson var nu 35 år gammal och hade under 22 år växt in i branschen och kunde vid det här laget titulera sig som mästare och skötte därmed allt som rörde tillverkningen av tårtor och kondisbitar medan Anna ägnade sig mer åt administration.

Den 11 februari 1960 vaknade familjen Karlsson upp av att telefonen ringer. Det är brandchefen som skulle meddela att Rådhuset står i lågor. Folke slängde sig på cykeln och trampade fram till Rådhuset och eftersom branden började i andra änden gentemot konditoriet hann han ta sig in för att rädda några av de viktigaste tillhörigheterna så som kassamaskin innan det blev farligt och han fick utrymma byggnaden. Brandkåren agerade otroligt snabbt och endast 3 minuter efter larmet är första styrkan på plats och inte långt efter började lidköpingsborna samlas på torget för att se det tragiska som pågick. Som mest var det 60 brandmän som gjorde allting i deras makt för att ta kontroll över branden men det hjälpte inte -det mesta brann upp. Idag finns det en bit av taket över turistbyrån som är original men resten är nybyggt. Man vet inte än idag var som orsakade branden, det talas om ett eluttag eller en byggfläkt som användes vid reparationsarbetet som pågick.

Ingen omkom men en brandman ramlade genom taket och skadade sig lindrigt men var på fötterna omgående och man kunde snabbt konstatera att han endast ett lillfinger var stukat. Den stora frågan var nu om Rådhuset skulle byggas upp på nytt eller om det blev för dyrt för staden. Under denna tid hade Rådhuskonditoriet en paviljong på torget där man stod och sålde bakverk medan man följde förhandlingarna om återuppbyggnaden. Men lidköpingsborna kunde inte tänka sig ett torg utan sitt Rådhus så det startades insamlingar där gåvor kunde skänkas från såväl privatpersoner som företag och allting dokumenterades i en liggare (som ni kan se på tillhörande bild). Endast 11 månader efter branden, i januar 1961, stod där åter ett nytt rådhus och med pengarna som blev över från gåvorna byggde man klockspelet som varje dag kl 9.00, 12.00, 15.00 och 18.00 spelar melodier komponerade av välkända lidköpingsbor.

Till en början hade Rådhuskonditoriet sitt bageri på Kopparslagaregatan i Lidköping och Rådhuset hann inte mer än byggas upp efter branden innan nästa tragedi inträffade -bageriet rasade ner i en grop. 1964 stod bageriet klart och i samband med inflyttningen beslutade kommunen sig för att riva grannfastigheten. Man rev huset och började gräva ur grunden men problemet var att ingenting nu stabiliserade vårt bageri och det började rasade ner i gropen. Istället för att varna alla konditorier så försökte man förgäves ta kontroll på läget och det var först när en av konditorerna skulle ner i källaren, som inte längre fanns, paniken spred sig men alla tog sig ut oskadda som tur var, men där stod Rådhuskonditoriet utan bageri.

Byggmästaren som ansvarade för rivningen hade just avslutat sitt arbete på sjukhuset där han byggt det nya köket och han visste att det gamla nu stod tomt. Sjukhusets gamla kök blev nu vårt tillfälliga bageri men eftersom avståndet ökade från produktionen till försäljning gick det inte längre att cykla ut med trehjulingar. Folke och Anna tog sig till Volvo i Lidköping där det endast fanns en bil till salu, en vit Volvo Duett och i ren desperation fick det bli den. Ambulanserna under 60-talet var vita lik vår nya Volvo Duett så våra brödbilar fick snabbt smeknamnet ”tårtambulansen” där vi for ut från sjukhuset med vita bilar fulla med nybakt bröd. Smeknamnet kan man än idag höra bland de mer etablerade lidköpingsborna.